Torpet.

En kväll i maj satt jag och Hjärtat i vanlig ordning och konverserade vid middagsbordet. Ämnet som avhandlades var värdet i att ha ett eget ställe att fly till när vardagen känns övermäktig. Så där som den gör ibland. Ett ställe att ladda batterierna på, andas en stund och måla ett fönster eller två. Bara för sin egen skull. Som av en händelse gick vi in på Hemnet. Nåväl, kanske inte fullt så slumpartat, men inte förväntade vi oss att just detta hemnetbesök skulle bli ett helt avgörande sådant. Bruna fritidsstugor från 70-talet trängdes med gamla ruckel tapetserade med mögliga plastmattor från golv till tak. Men så plötsligt låg där en liten timrad dröm. Med ens kände jag igen den lilla stugan med vita knutar från ett inredningsreportage i Sköna hem jag bläddrat i många år tidigare. Uppenbarligen hade stugan lämnat avtryck hos mig, för lika kär som jag blev den gången, blev jag nu när huset också lägligt nog låg ute till försäljning. För att göra en lång historia kort kring den minsta torparstuga ni kan tänka er, i ett skogsbryn med en vidsträckt äng framför, föll det sig så att torpet blev vårt. Vårt och bara vårt. Några kilometer från Hjärtats barndomshem, med cykelavstånd till svalkande sjöar och med oändligt många loppisar längs vägen dit. Nästan för bra för att vara sant faktiskt. Och kanske var det också det när vi väl med nyckeln i handen började syna huset i sömmarna. Nog var det inte bara ett par fönster som behövde målas. Så här sitter vi nu med en liten stuga som kommer att kräva en stor dos kärlek och omsorg från sina ägare. Men som vi älskar platsen. Lite som paradiset på jorden.

Ängen är tokigt nog också den vår. Tomten är 5000 kvadratmeter stor och jag undrar lite vad man gör med så mycket tomt? Drömmer om att få gröna fingrar och börja odla. Men nöjer mig gott med en liten plätt till att börja med och att fortsättningsvis låta ängen skänka skönhet och ro till platsen.

I sommar kommer här hänga en hängmatta. Kanske den perfekta platsen för just en sådan.

Äppelträdet ger än så länge frukt på åtminstone en gren. Jag hoppas att det med lite omvårdnad så småningom ska ge både paj och mos på höstkvistarna.

Lite varstans på tomten står bänkar utställda. Perfekt för kontemplation och för att fånga solens värmande strålar.

I den här pyttestugan tvagade sig den förre ägaren. På baksidan står en uteduch. Så småningom ska vi följa hans goda exempel, men än så länge åker vi hem till Hjärtats mamma för att duscha. Det går bra det med.

Årens lopp har tagit ut sin rätt på fönstren. Nog kan jag också vurma för avflagnad färg och det som inte är perfekt. Men det här huset behöver omvårdnad. Mycket omvårdnad.

Vi har goda grannar också. De har kommit lite längre i sitt torpprojekt och har ett helt fantastiskt grönsaksland. I inflyttningspresent fick vi himmelskt god rabarber- och jordgubbsmarmelad och nu i helgen fick vi en ny familjemedlem. 

Love

L

Det här inlägget postades i torpet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Torpet.

  1. emma sundh skriver:

    ÄNTLIGEN!!! Blogga mer!!!

  2. Fatima skriver:

    Plötsligt händer det. Men jag håller med Emma. Vi vill ha meeeer! Framför allt vill jag veta mer om det lilla torpet. Bilder please!

  3. vintageprylar skriver:

    Åh men alltså jag älskar att ni är mina största fans. Jag ska lägga upp interiörbilder i dagarna framöver, så stay tuned!

  4. Naomi skriver:

    Hejsan! Jag såg ditt fantastiska hem på Jessica Silversagas blogg. Jag älskade verkligen din färg i sovrummet och skulle jättegärna vilja veta färgkoden, jag ska nämligen måla om sovrummet och den färgen skulle passa helt perfekt!🙂
    Tack på förhand,
    Naomi

    • vintageprylar skriver:

      Hej Naomi! Vad kul att du gillar färgen. Den är verkligen den perfekta sovrumsfärgen enligt mig. Nu var det snart tre år sedan vi målade och trots att jag varje gång jag målar ett rum lovar mig själv att skriva upp färgkoden för framtiden, lyckas jag varje gång också glömma bort det. Men självklart ska jag göra mitt bästa för att ta reda på vad det är för färg. Någonstans i förrådet står ju en färgburk och förhoppningsvis går det fortfarande att se vilken färgkod som står på locket. Med det sagt, jag mejlar dig så fort jag får napp. Vi håller tummarna båda två!

      Kram
      L

      • Naomi skriver:

        Åh, vad gullig du är! Väntar med stor spänning också på mer uppdateringar om torpet! Är så himla sugen på att själv skaffa ett med min fästman🙂
        Kram,
        Naomi

  5. Åh, du måste blogga oftare! Blir så glad. Och avundsjuk på torpet, herregud! Vilken dröm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s