Lucka 1: Hur vi blev vi.

Lucka 1, vintageprylar, adventskalender, po

Det var april och jag var 23. Bara någon vecka tidigare hade det varit högsommarvärme konstigt nog. Det kommer jag ihåg, för vi hade hängt några vänner i en Stockholmspark. Skrattat hjärtligt och varit höga på livet. Promenerat söders gator fram och hamnat på en fest där ingen knappt kände någon. Ätit födelsedagssnittar och bildat hög i någons soffa. Den här aprilkvällen däremot, var kyligare. Jag envisades ändå att gå med bara ben. Bara för att. Det vankades fest på Kungsholmen. En sån där fest som inte alls var självklart att jag skulle dyka upp på egentligen. Jag hade kommit hem från Köln en dag tidigare där jag jobbat på en konstmässa. Kommit hem bara för att jag var tvungen att jobba på mitt andra jobb den lördagen. På den tiden hade jag tre jobb samtidigt och pluggade på halvfart. Och varje helg var en fest. Det är nästan inte klokt när jag tänker tillbaka på det.

Just den här festen höll till i Markelius K-märkta kollektivhus från 1935 på John Ericssonsgatan. Jag, Lisa och Nina slog följe. Det var trångt och stimmigt inne i lägenheten. Den kvällen hade jag siktet inställt på att träffa en person som jag så smått fattat tycke för. Han var egentligen inget speciellt. Men lite intressant just då för stunden. På festen stannade han bara kort. Och i mitt medvetande också för den delen. Efter ett tag dök tre killar upp som vi aldrig tidigare träffat. Två av dem kände en kille på festen som var kompis till vår kompis som hade festen. Ja, ni hör ju. Långsökt. Den tredje killen hängde bara på. Och det var Hjärtat. Vi slog oss ner på golvet hela gänget och började prata om allt mellan himmel och jord. De nyanlända killarna hävdade att de arbetade som ismaskinister och lastbilschaufförer. Vid den tiden hängde jag mest i konstkretsar och tyckte att de här opretentiösa killarna var en frisk fläkt. Det skulle sedan visa sig att det här var regelrätta stockholmskillar som jobbade med PR. Ismaskinist eller PR-konsult, mig kvittade det, för han den där med isblå ögon och silverhår var banne mig något speciellt. Längre och längre bort försvann han den där andra som egentligen inte alls var något att ha, men som jag hade hängt upp mig på för att ingen annan intressant hade korsat min väg. Förrän nu. Jag inbillar mig att jag redan där och då, på golvet på den stojiga festen i kollektivhuset på Kungsholmen, bestämde mig för den charmiga mannen med det vackra grå håret.

När alla andra hoppade in i taxibilar och for iväg ut i Stockholmsnatten, promenerade jag och Hjärtat upp för Hantverkargatsbacken med armarna om varandra. Han bar rutig rock i 50-talsstil. Han var hemlighetsfull om det mesta och det gjorde allt mer intressant. Han var inte som någon jag tidigare träffat. Genuin. Inte det minsta tillgjord. Och utan att veta ett endaste dugg om den här människan jag nyss mött, kände jag mig trygg. Trygg och hemma. Jag bad om hans nummer och sa att jag skulle höra av mig dagen därpå. Och det gjorde jag. Och vi sågs igen en knapp vecka senare. Promenerade Kungsholmen runt så att jag fick blåsor under hela fötterna. Och vi berättade för varandra vilka vi var på riktigt och vad vi gjorde. Det visade sig att han bland annat var en mästergooglare som letat rätt på min C-uppsats på nätet och läst den från pärm till pärm innan vårt möte. Han berömde mig för mitt skrivande och tyckte att uppsatsen var intressant. I det läget, när jag var ett med mina studier var det den största bekräftelsen. Efter det åt vi sushi. Det blev mörkt och kallt. Han frös, inte jag. Vi letade oss in i värmen på en bar och jag önskade att den kvällen aldrig skulle ta slut.

Det tog ungefär två månader från den första kvällen på John Ericssonsgatan till att vi verkligen bestämde oss för att vi skulle vara vi. Och så blev det. Nästan sex år senare, genom glädje och sorg, känns vi mer vi än någonsin.

Lucka 1, vintageprylar, adventskalender

Ja, det var lucka 1 det. Fortsätt ställ frågor här i kommentarsfältet eller på mejlen louise.lemming1(a)gmail.com. Imorgon öppnar vi lucka nr 2.

Love,
L

Det här inlägget postades i Adventskalender 2012, Vintageprylar. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lucka 1: Hur vi blev vi.

  1. Du berättar så fint! Tänkt vad fint att ha sånt nedskrivet, så att man kan påminnas när man behöver det lite extra…🙂

  2. K skriver:

    Helt underbart ju!

  3. Emma skriver:

    Åh, så fint! blir lite varm i hjärtat.

  4. Lindslay skriver:

    Vilken fin historia! Och vad fint skrivet också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s