Lucka 5: Vänner och bekanta.

Lucka 5, Adventskalender 2012, vintageprylar, postskåp, industriskåp
Junifer undrar: Hur ser din bekantskapskrets ut förutom Emma och Volanglinda som du jobbar med?

Jag anser att jag är berikad med många vänner i mitt liv. För det är jag lycklig och tacksam. Vissa av dem träffar jag nästan varje dag. Med andra kan det gå år utan att vi ses. Det finns de som jag har förlorat kontakten med av olika anledningar, men som jag fortfarande ser som vänner för att de har betytt och fortfarande betyder mycket för mig. Och så finns de som kommit in i mitt liv, stannat för en kort stund för att sedan försvinna ut igen. Kanske för att vi under en period jobbat eller pluggat tillsammans och haft roligt just då, men svårt att få det att gå ihop när vi inte längre ses på daglig basis. Deras roll har också varit av stor betydelse för mig och fyllt sin funktion i det läget vi har varit tighta. Det finns många olika typer av vänskaper och jag värdesätter dem alla. Var och en av de som jag kallat vänner under årens lopp har en liten speciell plats i mitt hjärta. Och det hoppas jag att de vet om.

Bilderna från vårt bröllop är tagna av Martina Ankarfyr och Anna Larsson.

Vänner, bröllop, vintageprylar
De här fina vännerna träffar jag relativt ofta. De bor alla i Stockholm (utom Åbergskan som bor i Göteborg. Önskar verkligen att jag fick träffa henne lite oftare) och alla känner alla, vilket gör att vi ofta umgås flera samtidigt. Ibland dricker vi te, ibland klär vi ut oss till de mest konstiga saker när det vankas temafest. Vi åker på resor tillsammans och firar högtider ihop. Om jag fick önska skulle jag vilja umgås mer med var och en på tumanhand. Men ibland räcker tiden inte till och då är det enklare att umgås i klump.

Vänner, bröllop, vintagep
Här står Lisa och Jonna. Och så Karin förstås, min skönsjungande kusin som jag känt hela hennes liv. Jonna är min äldsta vän tillsammans med Madelene. Vi träffades när vi var 11 och 12 år gamla, när jag flyttade från Katrineholm till Norrköping. Det är få förunnat och smått makalöst att ha kvar människor i sitt liv som man liksom upplevt allt tillsammans med. Jonna vet per automatik allt om mig, för hon var alltid där när det hände. Vi har upplevt varandras upp- och nedgångar. Är det något jag tycker är viktigt i alla relationer är att bejaka de fantastiska stunderna som man mestadels har tillsammans, men också tillåta det vara lite mindre bra emellanåt. Vi kan inte alltid var på topp, livet måste få ha sina kämpiga passager. Det allra finaste är om man vågar dela dem med varandra och tillsammans växa starkare ur dem. Det har jag och Jonna gjort. Jonna bor i London sedan många år tillbaka, vilket gör att vi inte ses så ofta som jag skulle önska. Trots det är hon en vän som jag vet alltid finns där för mig och alltid, i alla lägen skulle ställa upp om jag behövde det. En räddare i nöd och lust, bara ett par timmars flygresa bort. Men jag hoppas ändå att hon flyttar hem till Sverige snart så att det blir enklare att spontanhänga. För den där människan saknar jag minsann lite varje dag.

Lisa är också en kär vän från Norrköping som jag lärde känna när jag var i runt 14-årsåldern. Men det var först när vi båda flyttade till Stockholm efter gymnasiet som vi på riktigt började umgås. Vi har gått igenom oändligt mycket tillsammans. Extrema prövningar som gjort att vi lite sitter ihop. Det finns inget som kan sära oss, för det finns ingen som riktigt skulle kunna förstå oss som vi förstår varandra. Och ingen är nog så bra som vi på att dela varandras bördor. Förutom männen vi lever ihop med förstås.

Vänner, bröllop, vintageprylar
Här sitter fina fina Magnus och hans fantastiska fru Tima. Magnus och jag träffades första dagen på Södertörns högskola när vi båda var 19 och skulle börja plugga estetik. Han var min första stockholmsbekantskap förutom Åbergskan som också gick i vår klass. Magnus är min allra bästa killkompis. Om man nu ska göra skillnad på kön när det kommer till vänner. Jag tycker inte det. Jag har alltid haft nära vänner av motsatt kön. Och i Magnus fall är han absolut inte mindre vän bara för att han råkar vara man. Tvärtom, en av de allra närmsta jag har. Och sedan en tid tillbaka bor Magnus och Tima och deras alldeles nyfödda gullunge i Kransen, bara en kort promenad och fika bort. Det ni, det är fint som snus.

Vänner, bröllop, vintageprylar
På den här bilden står Madelene och Mads. Madelene är som jag redan berättat en kär gammal vän som jag lärde känna i sexan. Hon bor i Barcelona sedan nästan tio år tillbaka, varför vi bara ses sisådär en gång om året. Men det spelar inte så stor roll. Den vänskapen vi odlade under våra ungdomsår kommer inte tas ifrån oss bara för att vi bor i olika länder. Jag tror att både hon och jag vet att vi har en stor plats i varandras hjärtan.

Mads är lite av en joker bland mina vänner. Han är dansk och jag lärde känna honom under ett studieutbyte i 2:an på gymnasiet. Efter det började jag och Madelene åka lastbil mellan Norrköping och Köpenhamn med det åkeriföretag som Mads pappa jobbade på. Högtider som nyår och över lov åkte vi dit och ibland kom Mads till oss i Norrköping. Under många år har vi inte hörts alls, men så fort någon av oss har lyft luren eller slängt iväg ett mejl har det känts helt naturligt och som att det inte gått någon tid alls. Det tycker jag är fint. Extra fint är också att Mads ensam kom åkandes med bil från Köpenhamn till vårt bröllop utan att knappt känna en kotte där. Det tycker jag kännetecknar en riktig vän.

Love,
L

Det här inlägget postades i Adventskalender 2012, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lucka 5: Vänner och bekanta.

  1. Fatima skriver:

    Vilket fint inlägg Lollo! Jag vill också hänga mer på tu kvinns hand, men tills dess är det toppen att ses i klump. Varma kramar kära du!

    • vintageprylar skriver:

      Fina Fatima! Vad glad jag blir att du tyckte om mitt inlägg. När jag inte längre har ett mystiskt virus på balansvaddetnuheter i örat (vill inte smitta dig om jag nu skulle smitta), vill jag gärna träffa dig på tukvinnshand innan du åker till Värmland och firar jul och sen föder barn. Vill liksom hinna klappa en gång till på magen, lika varsamt som glittertanten en gång gjorde😉

  2. Fint inlägg! Får mig att uppskatta de fina vänner jag har lite extra också🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s